Hade en jättemysig kväll hemma hos kirri igår med Lisa(och Tuva) 
Vi käkade sushi, drack saft och pratade ända in på småtimmarna. Pim pimen får jag ju inte heller glömma! Det var jättelängesedan som vi fick vara så här med varandra. Ungefär innan Tuva föddes tror jag att vi kom fram till.

Jag körde hem Lisa och Tuva sen eftersom det är ju lite jobbigt att gå hela vägen hem. När vi var på deras parkering så ville jag gå med henne till dörren så att hon skulle få slippa gå själv så sent en fredag kväll. Det gick galant att ta sig dit. Men vägen tillbaka själv var det som fick bli den svårare biten..
Just när jag börjar se parkeringen så börjar en kille att ropa på mig. Jag låtsas inte höra något och fortsätter gå. Då springer han ikapp mig och stannar mig. Han vill veta vart jag ska. Jag ska hem säger jag. Varför då? Det är ju Fredagkväll ju. För att få slut på disskusionen så säger jag att jag ska upp och jobba kl 6 nästa dag. Men då säger han men komigen det är Lördag, vem jobbar då? Jag börjar bli lite nervös och hittar på att jag ska klyva ved åt familjen. Sen försöker jag att gå runt han, men lyckas bara gå något steg innan han ställer sig ivägen för mig. Då kommer han två kompisar och ställer sig brevid och kollar på, dom säger något till han på ett spåk som jag inte förstår. Sen skrattar han lite och kollar på mig från topp till tå. Då börjar jag bli rädd på riktigt, jag står och håller i bilnyckeln i fickan och funderar på om jag ska börja löpa mot bilen som står ungefär tio meter bort eller om jag bara ska vända tillbaka mot Lisa eller kommer det att bli fight nu eller vad fan ska hända? Men hjärnan fungerar liksom inte riktigt så bra på mig när jag är trött. Jag börjar säga att nä nu måste jag åka hem och sova, ha det bra medans jag försöker gå vidare men han ställer sig ivägen igen. Han tar upp mobilen och säger att han vill ha mitt nummer. Varför då frågar jag? Jag vill ta och bjuda ut dig säger han och ler. Då säger jag att det skulle nog inte min pojkvän uppskatta, tyvär.( alltid bra att ha en hittepå pojkvän) Han ser lite sur ut. Jaha men det respekterar jag slänger han ur sig. Men vi kan ju bara vara med varandra som vänner? Jag vet inte säger jag och försöker ännu en gång att försöka gå. Dåkommer det en fjärde man och ropar på dom andra(Jag tycker att det låter lite argt) Så då släpper killen förbi mig och låter mig gå till bilen. Alla andra killarna går tillbaka till den fjärde killen. Jag hoppar in i bilen så fort jag bara kan och låser in mig i bilen och kör iväg hem mot mig. Fan va otäckt det var! Inte för att det hände något men jag hann då bli jävligt rädd. 
Jag är väldigt glad att jag gick med Lisa så att hon slapp gå själv.

Jag var inte hemma förens vid halv ett-ett tiden tror jag.
Sen innan jag skulle sova så vart jag ju tvungen att läsa lite för att lugna nerverna ur hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag säger som alla andra som läst den, den är superbra! Ni måste också läsa den om ni inte redan gjort det.